Men åh, vad jag är besviken på mig själv och min dumma kropp. Jag vaknade klockan 03.30 inatt, en timme innan jag ställt klockan på att ta mina värktabletter mot mensvärken. Magen krampade och den där hemska, ilande smärtan, likt en kniv som vrider om i magen vällde över mig. Livrädd och medan jag målar fan på väggen kastade jag mig upp ur sängen och slängde i mig värktabletterna. Jag var helt säker på att jag skulle åka in till akuten när som helst och satt redo med telefonen för att ringa efter en ambulans. Jag satt i soffan en stund medan jag kände hur kramperna sakta, sakta avtog. Lättad över att den värsta smärtan var borta, men besviket insåg att mitt Bodybalance pass var lika med borta med vinden. Motvilligt avbokade jag mitt pass medan jag svor för mig själv över min kropp. Det är hemskt att känna sig så här. Helt maktlös inför vad som händer, kan inte göra någonting. Smärtan styr allt i 3 dygn!

 

Blev så sjukt besviken och är rädd för att hamna i gamla vanor igen om jag inte tränar minst 4 gånger i veckan. Motivationen hör ihop med träningen för mig och får jag inte träna så tappar jag motivationen. Det kan vara farligt. Jag vill inte att det här ska falera redan nu. Mitt spinning pass imorgon... Det ligger ganska risigt till. Jag VILL INTE avboka det men inser att jag kan bli tvungen... Detta suger! :( Endometrios skit!